Ja hallåja

Då var det alltså dags igen, efter mycket om och men. Denna dagen kommer det handla om ett väldigt väldiskuterat i-landsproblem, nämligen människor och deras LÅNGSAMMA tendenser. Jag pratar givetvis om långsamma människor, både fysiskt och mentalt. Med andra ord, människor som rör sig väldigt sakta, samt människor som tänker och förstår väldigt sakta.

För att förtydliga det ytterligare för er läsare, kommer jag dra ett par exempel.

Scenario nummer ett, man står på Willys och inhandlar basvaror för att kunna överleva. Man har plockat det mesta som står på inköpslistan, förutom en enda sak, ketchupen. Men vägen till ketchupen blir inte som man har tänkt sig, för mitt framför hyllan där ketchupen finns, står en smått förvirrad äldre herre och läser innehållsförteckningen på en burk med krossade tomater, ovetande att han blockerar min väg till ketchupen. Gentleman som jag är, ger jag mannen den tid han behöver, LÄS GUBBJÄVEL, FÖR ALL DEL, LÄS. Efter att jag har försökt mig på de flesta manövrarna för att komma förbi denne man, inser han tillslut att han blockerar min väg, och rör sig åt sidan det absolut långsammaste han kan, med ett leende på läpparna. Jag besvarar så klart hans leende, med att le tillbaka, men i mitt huvud ekar raderna "halka och bryt höften, gubbjävel".

Det där är alltså ett tydligt exempel på fysisk långsamhet.

Scenario nummer två, du sitter på en föreläsning där temat är att bygga pepparkakshus (Nej jag har inte varit på denna typ utav föreläsning). Och innan själva "skapandet" utav pepparkakshusen, sker i vanlig ordning en liten enkel frågestund mellan föreläsaren, och deltagarna, där deltagarna har möjlighet att ställa frågor och annat. Låt oss säga att föreläsaren under de senaste 15 minuterna, har stått och berättat om hur man bygger ett pepparkakshus, och att hon nu frågar deltagarna "Är det någon som har några funderingar kring detta?" Ja, då räcker Lisbeth 33 år upp handen och frågar "När man bygger pepparkakshus, vad är det för slags deg man använder, och hur gör man?". Det är vid ett sådant tillfälle man vill häfta fast pungen i bordet.

Då har vi alltså ett exempel på en fysiskt långsam individ, och ett exempel på en mentalt långsam individ. Vissa individer har haft den maximala oturen att dem blivit tilldelade bägge egenskaperna, medans andra får nöja sig med en.

Förstår ni hur jag tänker nu?

Detta måste folk väl ändå hålla med mig om, eller är det bara jag som reagerar starkt på dessa typer av företeelser? 

Synpunkter?

Toodles!

Då har det alltså hänt, mannen, myten, legenden (jag) har äntligen startat en blogg. Detta gör jag egentligen av en enda enkel anledning, för att tillfredställa mitt behov av att skriva. Att skriva är avkopplande, sinnesroande, och helt enkelt en del utav vem jag är. Dessutom är jag rätt så duktig på det, i alla fall enligt mig själv och min gamla svensklärare i gymnasiet.

Hur som helst, för er som har läst min presentation förstår ni säkert vad denna blogg till stor del kommer att handla om. Den kommer att handla om mitt tråkiga liv helt enkelt, precis som alla andra skittråkiga bloggar som finns ute för allmänheten. Den enda skillnaden egentligen är väl att jag inte kommer att vara positiv så ofta, men låt inte detta avskräcka er. Jag vill givetvis försöka underhålla er som läser (om någon läser) det är det jag strävar efter såklart, så alla mina inlägg är skrivna med glimten i ögat.

Kan väl även passa på att säga att detta är ett HELT nytt fenomen för mig, så det kommer ta en stund för mig att bemästra alla jävla funktioner som finns att använda. Men men, allt får ta sin tid så att säga. Nu har jag väl mer eller mindre skrivit en novell, så dagens "stryptag" som jag har valt att kalla det, kommer inte att bli så långt denna gången. Men framtida stryptag som jag kommer att skriva om, kommer att vara betydligt längre och med en mer dödlig effekt.

Leeeets go!

Stryptag Nummer 1:  Särskrivare

Detta behöver väl knappast någon närmare förklaring? Personer som inte tycks veta när det passar att separera ord. Hade jag fått bestämma hade jag sett detta som olagligt, jag hade kunnat sträcka mig till dödsstraff vid grova fall.

Ett tips på ett "grovt" fall, taget direkt från facebook, namnet uteblir då personen riskerar att bli dödshotad.

"Mickans födelse dags fest var minst sagt lyckad, det slutade med att jag och Johanna däckade på fotbolls planen xD :P"

Vet inte riktigt hur ni reagerar på detta, men för mig är det rena kryptoniten alltså. Allt som krävs för att inte misslyckas så brutalt som denna människa tycks göra, är ett sunt förnuft och en förmåga till logiskt tänkande. Jag menar, hur i helvete kan det vara så jävla svårt? När det kommer till folk med dyslexi så har man ett visst överseende, men resten av av befolkningen då? Som inte har dyslexi men ändå misshandlar språket så brutalt att man vill äta en myrstack, och sen skita ut den för att sen äta den igen. Hjälp mig att förstå, vad är det som gör att folk begår detta horribla brott?

"Aa men man kanske skriver så snabbt att man inte tänker på det? :s" Ja absolut, ett extra mellanslag gör att tiden går mycket snabbare. Du har det förinställt i din kloka hjärna, att det ska vara ett mellanslag där, trots att det inte ska vara det. Visst man kan faila någon gång då och då, men att göra det i varenda mening man skriver, då vet man liksom att man är obegåvad och bör göra något åt detta.

Har du tendenser till att särskriva, ta då för guds skull till dig av det jag skriver. Det kanske finns hopp och mänskligheten trots allt?

Hade kunnat skriva en roman om ämnet, men det kändes passande att sätta punkt där. Vill inte trötta ut möjliga läsare i mitt första inlägg. Men det är i princip såhär det kommer att se ut. Vissa kommer att hålla med mig, vissa kommer att tycka det är provocerande, vissa kommer att tycka att jag är dum i huvudet.

DET ÄR OKEJ

Vi är alla helt unika människor, och alla har rätt till sin åsikt. Smaken är som baken! :)

TOODLES!